De vanligaste fysiska komplikationerna under tiden efter förlossningen, är infektioner och blödningar.
Bra levnadsförhållanden och tillgång till en modern mödra- och förlossningsvård har drastiskt minskat såväl risker som effekter av dessa komplikationer.
Historiskt har dock "barnsängsfeber" skördat många kvinnoliv i Sverige.
I mycket sällsynta fall förekommer det fortfarande.
Hög feber och sjukdomskänsla efter ni kommit hem från BB bör alltid föranleda en kontakt med din förlossningsavdelning/akutmottagning.
Kvarstående urin (Urinretention)
En relativt vanlig komplikation under första dygnet efter förlossningen är kvarstående urin i urinblåsan efter det att man kissat. Alternativt att man inte kan kissa alls. Det kallas urinretention. Den viktigaste åtgärden för att undvika komplikationen är att kontrollera att det går att kissa efter förlossningen.
Ryggbedövningar (epidural) leder ibland till att det är svårt att kissa. För att undvika kvarstående skador på din blåsa är det ofta bra att sätta en kateter som får vara kvar ett par dagar efter förlossningen.
Att spola underlivet med ljummet vatten medan man sitter på toaletten kan också hjälpa. Om eventuella bristningar eller klipp smärtar, kan man smörja på lite lokalbedövande salva en stund före toalettbesöket, alternativt ta en smärtstillande tablett.
Temperaturstegring
Lättare temperaturstegringar efter förlossningen är vanliga som en normal reaktion på förlossningsarbetet. Det är också vanligt i samband med att mjölkproduktionen startar. Men det kan också vara tecken på några av nedanstående infektioner. Temperaturen bevakas därför under tiden på BB.
Urinvägsinfektion
Symtomen på urinvägsinfektion är förutom eventuell temperaturstegring, att det svider när man kissar och att det i bland känns som om man behöver kissa ofta. Urinvägsinfektioner under barnsängstiden behandlas med antibiotika.
Infektion i livmoderslemhinnan (Endometrit)
Infektionen ger oftast symtom ett dygn efter förlossningen.
- temperaturstegring
- smärtor långt ner i buken
- ömhet över livmodern
- avslaget blir eventuellt illaluktande.
Om symtomen inte är dramatiska behandlar man med livmodersammandragande medel, Methergin. Om symtomen kvarstår efter något dygn eller om man har tecken till mer allvarlig infektion ges antibiotika.
En obehandlad infektion, med B-sterptococker grupp A kan leda till klassisk "barnsängsfeber" som är en allvarlig infektion för modern.
OBS Vid sjukdomskänsla och tempstegring efter hemkomst från BB bör din förlossningsavdelning/akutmottagning alltid kontaktas.
Infektioner och blodansamlingar i bristningar och klipp
Det är ovanligt med allvarliga infektioner i bristningar och klipp. Om de inträffar så ger den ger ofta förhöjd temperatur och vävnaden är kraftigt ömmande, röd och svullen.
Kvarstår symtomen efter något dygn kan såret rengöras från infekterad vävnad, eventuellt öppnas något och spolas rent med koksaltslösning upprepade gånger. Det sker i bland under narkos.
Hematom eller blodansamlingar under vävnaden kan ibland uppträda i en bristning eller ett klipp. Även då kan temperaturen vara förhöjd. Hematom är inte allvarligt men kan vara smärtsamt och behandlas därför normalt genom olika former av smärtlindring.
Att operativt åtgärda ett hematom är ofta onödigt. Kroppen löser själv upp blodutgjutningen. Smärtlindring är dock mycket viktig.
Blödningar
Under 4-6 veckor efter förlossningen är det normalt med blodiga s k avslag. Om blödningen blir riklig, inte avtar på normalt sätt eller innehåller stora mängder gammalt koagulerat blod, görs ofta en utredning för att ta reda på orsaken.
Atonisk blödning
Den vanligaste orsaken till en s k atonisk blödning är att livmodern inte drar sig samman som den ska. Det är vanligast efter en långdragen förlossning. Ibland kan orsaken vara en fylld urinblåsa.
Det kan också bero på att en bit av moderkakan eller delar av fosterhinnorna är kvar inne i livmodern. Blödningen behandlas normalt genom massage av livmodern och genom livmodersammandragande medel.
Amning bidrar också till att livmodern drar ihop sig. Om detta inte hjälper behöver läkaren/barnmorskan ibland känna igenom livmodern med handen för att konstatera att moderkaka och hinnor är ordentligt uttagna.
Det görs under narkos eller i ryggbedövning. Om livmodern är tom kan olika livmodersammandragande medel ges.
Blodpropp i bäcken - och ben (trombos)
Denna komplikation var vanligare förr, eftersom kvinnorna då låg till sängs flera dagar efter förlossningen. Nu går de flesta upp snabbt efter förlossningen, vilket inneburit att allvarligare blodproppar numera är mycket ovanliga.
Det finns en ökad risk för blodproppar i ben- och bäcken för kvinnor med ärftlighet för proppar, äldre kvinnor, kvinnor som haft sängläge före förlossningen samt kvinnor som föder genom kejsarsnitt. Blodproppar behandlas med blodförtunnande medel. Vid trombos i benet kan ev. benet lindas.
Smärta
Kraftiga eftervärkar som beror på sammandragningar i livmodern är vanliga, framförallt hos omföderskor under de 3-4 första dagarna efter förlossningen. Ibland kan eftervärkarna vara så kraftiga att det krävs smärtstillande medel.
Det ges vanligtvis före amningstillfällena, eftersom amningen brukar göra att sammandragningarna blir extra intensiva.
Andra orsaker till smärta kan vara bristningar och klipp. Besvären kan lindras med isblåsa eller smärtstillande läkemedel. Även hemorrojder kan ibland bli stora och smärtsamma. Normalt går de tillbaka efter någon eller några veckor. Läkemedel finns, i enstaka fall kan det bli aktuellt med operation.
Psykiska- och känslomässiga reaktioner
Den första veckan efter förlossningen får upp till 50-70% av alla kvinnor psykiska symtom som lätt nedstämdhet, ökad oro, koncentrationssvårigheter, plötsliga humörsvängningar, intensiv trötthet, huvudvärk, sömnsvårigheter eller ökad oro för barnets eller den egna hälsan.
Dessa symtom brukar komma den tredje- eller fjärde dagen efter förlossningen och är helt normala. De kan komma och gå och vara olika uttalade, men försvinner för det mesta efter 7-10 dagar.
Uppdaterad okt 2010