Med buss över atlasbergen
Vi har alltid rest mycket och oftast utanför charterstråken, både för jobbets skull och för att vi tycker det är roligt.
Vi såg ingen anledning att sluta med det när vi fick barn, även om vissa skakade på huvudet och mumlade om alla farligheter där ute i världen – malariamyggor, kolibakterier och lömska lurendrejare.
Johannes var 11 månader och Ellen 3 månader när de fick sina första pass. Och vi har haft fantastiskt kul tillsammans på våra resor.
Men ett och annat kan man glömma – som att sitta vid poolkanten med en drink i näven och vifta med tårna. Eller att färdas med stil.
Bussresa över Atlasbergen
Aldrig glömmer vi bussresan i Marocko. Johannes var ett år och blev plötsligt magsjuk. Bussen skumpade fram över Atlasbergen och saknade fjädring. Chauffören lekte att han körde formel 1 och ökade farten i varje kurva - varpå ettåringen kräktes. Om och om igen.
När pappa Claes skulle försöka torka upp en del av förödelsen halkade han upp och ner i längs bussens nedkräkta mittgång, och så pladask ner i knäna på de beslöjade unga kvinnorna som satt mitt emot.
Men våra medpassagerare var snälla och hjälpte till, trots att de också blev mer eller mindre nedkräkta. Det var en mycket illaluktande skara passagerare som efter många timmars resa klev av bussen i den lilla staden Essaouira.
Och när vi försökte tvätta våra stinkande kläder visade det sig naturligtvis att hotellet saknade varmvatten.
En sjörövarstad i Marocko
Men sedan hade vi faktiskt en mycket trevlig tid i Essaouira, en gammal sjörövarstad dit Jimmy Hendrix brukade fly undan vintern och där Bille August spelade in filmen Jerusalem.
Över huvudtaget är Marocko ett bra land att resa i med små barn, om man är ute efter något riktigt annorlunda, men vill slippa alltför långa flygresor och allt för långa transporter inom landet.
Medicinman på Bali
En gång på Bali skulle vi intervjua en traditionell medicinman. Ett par timmar räknade vi med. Men Manku Ketut Liar, vår medicinman, sa att han hade sett oss i en dröm innan vi träffades.
Det tog han som ett tecken på att inte slarva undan vårt möte. Vi tillbringade tre dagar tillsammans med honom, medan han förklarade hur man utförde kärleksriter, vilka örter som hjälpte mot olika krämpor och vilka hinduiska gudomligheter som var gynnsamma för just oss.
Under tiden lyssnade barnen på Bamse i Trollskogen. Tiden på Bali gjorde starkt intryck på Johannes, som då var fem år. Hans starkaste upplevelse var den hinduiska tempelfestivalen på vulkanen Gung Agung, som bara äger rum vart tionde år.
På sina korta ben klättrade han envist den långa vägen uppför det branta berget. Och tyckte de balinesiska småpojkarna var så stiliga i sina sidenblanka festsaronger.
Men Musse och Kalle är ändå Musse och Kalle
Bortsett från Bali, vad tycker barnen själva varit roligast?
-Köra kanalbåt i Alsace i Frankrike, säger Johannes.
-Köpa prinsessklänning (en osannolik skär skapelse med tyll, spetsar, paljetter, pärlapplikationer, tygrosor och volanger på en och samma klänning) i basaren i Dubai, tycker Ellen.
Men bådas givna nummer ett är Disneyland utanför Los Angeles i Kalifornien. I Kalifornien hade vi ett "eget" hus. Vi hade bytt både bostad och bil med en familj från San Francisco. Medan vi var i USA bodde de i vår lägenhet och körde omkring i vår gamla Volvo.
Praktiskt och billigt, eftersom vi bytte rakt av, utan att betala något. Dessutom är det kul att dimpa rakt ner i någon annans vardag.
Annars bor vi billigt när vi reser, på enkla guesthouse och i Europa ofta på vandrarhem. Bortsett från första övernattningen bokar vi inte logi i förväg. Det går alldeles utmärkt att improvisera sig fram, även i sällskap av små barn.
Johannes och Ellen längtar efter nästa resa
För Ellen och Johannes är nästan inget konstigt. Tanter med mask för ansiktet och magiska gubbar visar sig vara olika oss men ändå lika. Inte skrämmande men spännande ibland.
-Sverige är visserligen bäst på ishockey, tycker Johannes. Men när det gäller kamelkapplöpning och baseball kan vi inte vara lika stöddiga. Den insikten kan man tillämpa på mycket här i livet.
Ibland har vi fått höra: "Tröttar ni inte ut era barn med allt detta flängande? Snart kommer de att säga stopp, vägra följa med.".
Men så har det inte blivit. På världskartan som hänger i hans rum fäster Johannes, som nu hunnit bli 10 år, nålar på de platser där han varit. Han längtar efter att nålarna ska bli fler. Och både han och Ellen, som nu är 7 år, älskar att visa upp sina fotoalbum och berätta om platserna på bilderna.
Nästa resa: Monsun låt regnet komma
Medan vi ännu bara var två reste vi mycket i Indien. Ellen och Johannes har förstås hört många berättelser därifrån, så många att de till slut krävde att själva få åka dit.
Så vi påbörjade en gemensam insamling. Valde ut en ask i form av en anka, köpt i Kashmir för länge sedan innan det blev inbördes krig där. I Kashmir-ankan hamnar alla oväntade pengar, som betalningen för urvuxna skridskor och gamla barnstolar sålda på annons och förtjänsten från loppmarknaden då vi gjorde oss av med sådant vi inte längre behövde.
Men också småsummor som returpant för återlämnade PET-flaskor och enkronor som Ellen hittat på gatan. För vår inre syn föreställer vi oss hur varje slant för oss närmare Indien - enkronan kanske inte så värst många meter, men det är ändå en liten sträcka och den har sin betydelse.
Med tiden har ankan blivit tämligen fet, så fet att det nu är dags att tömma den och låta den föra oss mot nästan mål: Södra Indien och Sri Lanka under en månad i sommar, mitt under monsunen.
Läs mer
Barnens Turistguide »
ger många tips om var man kan resa med både små och stora barn.
Barn i bilen »
ger många tips om sånger och lekar vid långfärder