Hepatit B (HBV) är ett mycket smittsamt virus, som orsakar leverinflammation (hepatit). Hos en del barn leder den vidare till kronisk smittsamhet och leverskada.
Idag finns det fem kända virus som orsakar leverinflammation (hepatit): A, B (=HBV), C, D och E. Hepatit A och E-virus överförs med vatten och matvaror som förorenats, medan B, C och D-virus överförs som blodsmitta. Det finns vaccin mot A och B, men inte mot de övriga.
HBV förekommer allmänt i många länder i Afrika och Sydostasien där upp till 20 % av befolkningen kan vara smittad.
Hur sprids HBV?
Smittan sprids genom att blod från en smittad kommer i kontakt med det egna blodet eller skadad hud och slemhinnor, genom sexuella kontakter och eventuellt även via tandborstar och liknande. HBV är betydligt mer smittsamt än t ex HIV.
I Sverige är de flesta som smittas med HBV intravenösa missbrukare. Det förekommer också fall där vuxna och unga smittats via sexuella kontakter utomlands och Sverige eller i sjukvården under utlandsresa. HBV kan också överföras från smittade mödrar till barnet vid förlossning.
Symtom
De allra flesta små barn som smittas med HBV får inga symtom. Det tar 2-6 månader från det att man blir smittad till dess att eventuella symptom börjar visa sig, som dålig aptit, illamående, muskel- och ledsmärtor och lätt feber. Gulsot, med gulaktig färg på hud och ögonvitor, ljus avföring och mörk urin kan komma lite senare.
Sjukdomen varar normalt 4-6 veckor. Många smittade, knappt hälften av de vuxna och de allra flesta barn, kan ha HBV-infektion utan att märka det. Tiden för återhämtning kan också vara flera månader. Nästan alla vuxna som smittas med HBV blir helt friska. Prognosen är betydligt sämre för nyfödda och små barn. De har inga symptom, men löper stor risk att utveckla kronisk smittsamhet och sjukdom. Symptomen kan vara omärkliga eller lätta som trötthet, led- och muskelsmärtor och ibland tryckkänsla under höger revben.
Levern förblir kroniskt inflammerad och en femtedel utvecklar levercirrhos, d v s skrumplever, efter i genomsnitt 15 år. Efter flera decennier kan HBV-infektion leda till levercancer.
Diagnos och behandling
Diagnosen HBV-infektion ställs genom att man spårar virus (HBV) eller antikroppar i ett blodprov. Mot akut HBV-infektion finns ingen medicinsk behandling, men mot den kroniska sjukdomen används läkemedel s.k. antivirala mediciner och virushämmande interferon.
Vem bör vaccineras mot HBV?
Världshälsoorganisationen (WHO) har rekommenderat vaccination av barn i alla länder. Myndigheter i Sverige, men också i Holland, Irland och Storbritannien har gjort bedömningen att det räcker med att ge vaccin till barn vars föräldrar kommer från länder med stor förekomst av HBV. Det är möjligt att den här rekommendationen kommer att ändras inom några år.
För att undvika att smittade, gravida kvinnor överför virus (HBV) till barnet i samband med förlossningen vaccineras dessa barn direkt efter födseln. Adoptivbarn och barn som flyttar hit från länder där HBV är vanligt ska erbjudas blodprov.
Om någon familjemedlem bär på HBV vaccineras i regel hela familjen, eventuellt även kamrater till smittade barn på förskolan.
Vilka vacciner används?
För att få ett bra skydd mot HBV behövs tre doser vaccin. De två första ges med en månads mellanrum, den tredje efter ett halvår. Om barnets mamma är smittad med HBV skall barnet få den första dosen vaccin redan på BB.
Det finns idag två vacciner mot enbart HBV: Engerix-B och HBVAXPRO. Dessutom finns Twinrix, som skyddar mot både Hepatit A och HBV. För vaccinering av späda och små barn på BVC finns också kombinationsvaccin (Infanrix Hexa). Detta vaccin erbjuds idag barn till föräldrar som kommer från länder med hög förekomst av HBV.
Läs mer om extra vaccinationer.
Effekt och risk med vaccinationen
Barn som får HBV-vaccin, får ett gott skydd. Hur länge skyddseffekten kvarstår är inte helt klart men man räknar med många år, sannolikt hela livet.
Biverkningarna på HBV-vacciner är lindriga och sällsynta. Direkt efter vaccinationen ser man ibland svullnad och ömhet på injektionsstället. I mycket sällsynta fall ses allergiska reaktioner eller biverkningar på blodet. Erfarenheterna med HBV-vacciner är mycket stora och forskningen omfattande. Inga långsiktiga biverkningar har rapporterats.
Granskad maj 2011