I Sverige var tbc länge en fruktad folksjukdom som kunde leda till döden. I början av 1900-talet var så många som tre av fyra svenskar smittade, även om flertalet aldrig blev sjuka.
Idag har vi bland de lägsta siffrorna för tbc-fall i världen. Av de 400 som insjuknar varje år är nästan alla äldre människor, svenskar som smittats före 1950 eller personer som är födda i länder där tbc är vanligt. De flesta kan numera behandlas med en kombination av mediciner.
Så här sprids TBC
Tuberkulos, tbc, orsakas av en bakterie och drabbar i första hand lungorna. Smittan sprids via luften eftersom den som har tbc brukar få långvarig hosta. Smittspridning av tuberkulos kan bara ske antingen mellan vuxna eller från vuxna till barn - alltså inte mellan barn eller från barn till vuxna.
Det tbc-utbrott som kunde konstateras på en förskola utan Stockholm 2005 kom av samma bakteriestam som året innan lett till fyra tbc-fall på en annan förskola.
En vuxen och tjugo barn behandlades hösten 2005 för aktiv tbc, och ingen väntas få några bestående men. Av de tjugo barnen hade 19 inga alls, eller mycket lindriga symptom. Utbrotten av tbc har lett till rekommendationer om rutinmässiga tbc-test av förskolepersonal.
Symtom
Egentligen kan tuberkelbakterier angripa alla organ i kroppen, men det är vanligast att de sätter sig i lungorna. Sjukdomen finns i två former. Den "primärinfektion" som drabbar små barn kan ge allt från obetydliga symptom till hög feber, nedsatt allmäntillstånd och tecken på hjärnhinneinflammation. Infektionen är viktig att behandla, även om barnet inte märker av några symptom.
Den andra varianten av tbc utvecklas lång tid efter själva smittillfället om primärinfektionen inte behandlats i tid. Symptomen är långvarig hosta, ont i bröstet och ibland feber, nattliga svettningar och blodiga upphostningar.
Den som haft en första infektion kan alltså ha en latent, icke-aktiv, tbc där bakterierna ligger inkapslade i små knutor som kallas tuberkler, i lungor eller andra organ.
En sådan "sovande" tbc är inte smittsam, och nio av tio personer får aldrig några symptom. Förr försökte man hitta inkapslade tuberkler med hjälp av skärmbildsundersökning. Men det är bara hos en av tio som den latenta sjukdomen bryter ut, ibland efter något eller några år, ibland på äldre dagar eller då immunförsvaret försämras.
Diagnos och behandling
Det är inte alltid lätt att avgöra om ett barn smittats av tbc eftersom primärinfektionen ger obetydliga symptom. Men det är viktigt att behandla även en "osynlig" tbc för att undvika sjukdom senare i livet. Därför måste man försöka spåra källan, ofta en vuxen person med långvarig hosta och återkommande trötthet.
Diagnosen kan i regel ställas efter en rad undersökningar med blodprov, bakterieodling och röntgen. Behandlingen består i en kombination av två eller fler läkemedel som tas i 6-12 månader. Vissa stammar av tbc-bakterier har blivit motståndskraftiga mot vissa mediciner, men i de flesta fall finns det alternativa läkemedel.
Vem bör vaccineras mot tbc
Vaccin mot tbc, så kallad BCG (Bacillus Calmette-Guérin-vaccin), ges rutinmässigt bara till svenska barn som löper ökad risk för att utsättas för smitta. Det gäller i första hand barn till invandrare från länder där tbc fortfarande är vanligt.
I vissa områden utanför Stockholm BCG-vaccineras därför nästan alla barn. Barn med föräldrar eller nära anhöriga som har eller har haft tuberkulos ska också vaccineras.
BCG-vaccinet
Mot tbc räcker det med en enda spruta, som ges i överarmen då barnet är minst sex månader. Vaccineringen brukar göras på BVC, men kan ske redan på BB om barnet löper stor risk för smitta. Efter vaccination med BCG ser man ofta en rad helt normala reaktioner:
- Först en lätt rodnad kring stickstället i överarmen.
- Efter två till fyra veckor en liten förhårdnad, eventuellt lymfkörtelsvullnad.
- Ytterligare några veckor senare uppstår ibland ett vätskande sår som kan ta tid att läka. Såret ska hållas torrt, men gärna täckas med ett luftigt förband.
Barnet bör inte få andra vacciner i samma arm de första tre månaderna efter tbc-vaccinering. Är barnet över tre år vaccinerar man aldrig utan att först kontrollera ifall det redan finns en immunitet. Då får barnet en spruta, s k PPD eller tuberkulinprov, och så väntar man tre dagar - blir det en rodnad eller svullnad kring stickstället ska barnet inte vaccineras.
Effekt och risk med vaccinationen
BCG-vaccinet ger egentligen inget skydd mot tbc-smittan i sig. Däremot förebygger det de allra farligaste tuberkulosformerna - miliartuberkulos och hjärnhinneinflammation - som i första hand drabbar små barn.
Att man inte vaccinerar alla barn beror delvis på att vaccinet kan ge biverkningar, t ex svullna och variga lymfkörtlar. Den som har ett nedsatt immunförsvar kan också, i ovanliga fall, få en tbc-infektion som ger benröta. Antalet rapporterade biverkningar till Läkemedelsverket ligger dock på mindre än 2 fall per 1000 vaccinerade barn.
Text: Åsa Fagerström
Granskad mars 2006