Trygg studsmatta - tretton tips

Studsmatta ger massor av rörelseglädje, starka ben och bra kondition!
Men se till att barnen hoppar så säkert som det bara går - olyckorna är många under studsmattesäsongen.
- Köp en studsmatta med ett stabilt och väl vadderat ramskydd som täcker fjädrarna och ramen ordentligt.
- Ställ studsmattan på plan mark. Se till att den står stadigt.
- Studsmattan bör stå fritt med minst två meter till träd, byggnader och andra fasta föremål.
- Lär barnen att kliva av mattan lugnt. Många skador sker när de hoppar av mattan och landar på den stumma, hårda marken.
- Skaffa gärna ett säkerhetsnät. Då får barnen en nätvägg runt mattan som hindrar att de ramlar av. (Men glöm inte stänga till öppningen, annars kan nätet ge en falsk säkerhetskänsla).
- Om du inte har säkerhetsnät bör studsmattan omges av ett mjukt underlag, till exempel sand eller gräs.
- Se till att det inte finns stenar, möbler eller andra föremål runt mattan som barnen kan skada sig på om de faller av.
- Ha som regel att inte hoppa fler än två på en gång - det är viktigt att kunna ha ögonkontakt. Många skador beror på att barnen krockar under hoppandet. Som vuxen gäller det att hoppa extra försiktigt om ett barn är på studsmattan samtidigt - din tyngre vikt kan ge extra trampolineffekt till barnets studsar.
- Tänk på att barn inte har fullt utvecklat balanssinne förrän i skolåldern. Därför bör små barn inte hoppa flera samtidigt på mattan.
- Små barn bör inte hoppa utan övervakning.
- Hoppa inte när det är blött, då studsmattan är hal.
- Var försiktig med volter och tricks. Den som landar på huvudet eller nacken kan skada sig verkligt allvarligt.
- Vissa experter förespråkar handledsskydd (sådana som används till vid t ex skateboard- och rullskridskoåkning) för att förebygga underarmsfrakturer.
Om vilka skador som är vanligast vid hoppning på studsmatta, och om oklarheterna kring vem som bär ansvaret för studsmattans skick etc kan du läsa om i artikeln Studsmattan - skaderisk och ansvar (listan till vänster).
Uppdaterad maj 2012
Författare:
Åsa Fagerström, medicinsk redaktör