Barnets förmåga att kontrollera urinblåsan avgörs av ett komplext samspel mellan olika muskler och de nerver som styr musklerna.
Vissa av dessa är viljestyrda, medan andra är "autonoma" (icke-viljestyrda). Det tar olika lång tid för olika barn för detta samspel att fungera. Vid 2-3 års ålder brukar barnet kunna säga till eller själv gå på pottan när det behöver kissa på dagen.
Det brukar dröja ännu minst ett halvår, ibland mer, innan barnet är torrt även på natten. Upptill 10 - 15 procent av alla femåringar kissar dock fortfarande i sängen oftare än 3 ggr/vecka. Det är vanligt förekommande upp i skolåldern, minst 5 - 10 procent av alla sjuåringar kissar på sig flera ggr/vecka nattetid.
Sängvätning nattetid (=nocturn enures) är vanligare bland pojkar. En liten del av barnen har också svårt att hålla sig torra på dagen (=dagenures), dessa barn är ofta "lättdistraherade", som inte hinner känna när det är dags att kissa.
Nattlig sängvätning tycks nästan alltid ärvas från pappas eller mammas släkt. Barnen sover ofta djupt och är svårväckta.
De nattliga nivåerna av sk. antidiuretiskt hormon som motverkar urinproduktion ligger lägre hos vissa barn med nocturn enures. Ibland kan också sängvätning förekomma hos barn som tidigare varit torra.
Detta kallas sekundär enures och orsakas oftare än den primära formen av att barnet vill känna sig litet igen, vill bli ompysslat och föremål för familjens intresse. Kanske har det fötts ett nytt syskon i familjen?
Vad ska man göra?
I enstaka fall kan sängvätningen bero på en annan sjukdom, t ex en oupptäckt diabetes, urinvägsinfektion eller förstoppning.
Om ditt barn är i 5-6 årsåldern och du eller barnet upplever sängvätandet som ett problem kan du kontakta BVC. Behandling brukar inte påbörjas förrän barnet är i sexårsåldern.
Praktiskt taget alla barn med nocturn enures blir så småningom bra. Om det blir aktuellt att behandla sängvätningen brukar man numera oftare än förr börja med att prova syntetiskt framställt antidiuretiskt hormon (desmopressin).
Ibland kombineras denna behandling med t ex larmmatta, dvs. en madrass i sängen kopplad till en väckarklocka som ringer när barnet kissar på sig. Om barnet kissar på sig nattetid kan man emellertid börja med att kissa barnet innan man går och lägger sig, och undvika alltför mycket vätska strax innan läggningen.
Det är ganska jobbigt att gå upp och byta lakan och madrasser nattetid. Undvik att ge barnet skulden för det inträffade, lägg ett plastskydd under lakanet, så spar du tid och tålamod!
Granskad i dec 2009