Sängvätning - frågor och svar

8 år

Vad är enures?

Enures ofrivillig blåstömning, nocturn enures innebär nattlig sängvätning. Det är fullständigt normalt upp till skolåldern att kissa på sig på natten, och brukar inte behandlas förrän tidigast i 6 årsåldern.

 

Är sängvätning tecken på en allvarlig sjukdom?

Nej, inte om barnet är friskt i övrigt utan andra symtom. Skulle barnet plötsligt börja kissa stora mängder såväl dag- som nattetid måste man emellertid utesluta diabetes (sockersjuka) med ett enkelt urinprov.

 

Finns det oftast psykiska orsaker till att barnet kissar på sig på natten?

Nej, normalt inte! Detta är en gammal missuppfattning. Om barnet däremot har varit torrt på natten en längre tid och sedan börjar kissa på sig regelbundet, så kan detta bero på yttre orsaker såsom oro.

 

Är sängvätning ärftligt?

Ja, ofta finns en ärftlig benägenhet. De flesta barn som ofta kissar på sig nattetid har föräldrar eller andra nära släktingar som själva haft samma bekymmer.

 

Vad är orsaken till sängvätning?

En vanlig förklaring är att vissa barns nerv-/muskelsystem inte riktigt 'mognat färdigt' eller att barnet producerar mindre av ämnet 'antidiuretiskt hormon' vilket orsakar stora urinmängder på natten. Många av barnen som kissar på sig på natten tycks dessutom sova ovanligt djupt.

 

Hur behandlar man sängvätning?

Man kan börja med att inte ge barnet dryck ett par timmar innan sänggåendet och ”kissa av” barnet innan man själv går och lägger sig.

 

Hos barnläkaren finns ofta två alternativ:

  • Larmmatta i sängen som väcker barnet när det kissar på sig.
  • Man kan även pröva att medicinera med syntetiskt framställt antidiuretiskt hormon (desmopressin).

 

Vilken behandling är bäst?

Det är ingen större skillnad på resultaten. Ibland uppnås bäst effekt av att kombinera de två metoderna.

 

Är sängvätning vanligt?

Ja, det är ett ganska vanligt problem i skolåldern och förekommer hos nästan 10 % av barnen i 7-årsåldern, d v s 2-3 barn i varje första klass kissar på sig oftare än tre gånger/vecka.

Text: Carolina Svedström och Karin Maelum



Granskad i dec 2009

Granskad av:  
Britt Hellstrand, barnläkare

Läs mer:
Våra experter