Ingen av dem hade en tanke på att det kunde vara tvillingar de väntade när de fick beskedet vid ultraljudet. Helena mådde utmärkt och var inte större än andra.
- Beskedet var chockartat, men vi blev lyckliga båda två berättar Helena och Fredrik Waker.
- Vi har hela tiden känt oss privilegierade och glada. Därför blev vi och blir fortfarande, förnärmade av omgivningens ofta lite negativa kommentarer.
Till exempel: "Vad bra att ni tar det så positivt" eller "Oj vad jobbigt för er".
Det kanske betraktas som jobbigt, men för oss är det framför allt fantastiskt att vara tvillingföräldrar, konstaterar Helena.
Fram till den 30:e veckan var allt frid och fröjd med graviditeten, men då upptäcktes att den ena tvillingen fick mindre näring än den andra.
Man misstänkte att barnets navelsträng låg i kläm. Helena blev inlagd ett dygn för att man skulle kunna kontrollera att näringstillförseln var tillräcklig. Det var den, även om värdena låg på gränsen.
Täta kontroller
Helena blev heltidssjukskriven och fick gå till specialistmödravård för täta kontroller. Det planerades för kejsarsnitt, men man avvaktade så länge värdena för båda tvillingarna var tillfredsställande. I vecka 35 bestämde sig tvillingarna för att det fick räcka.
Carolina, den minsta tvillingen föddes först. Hon vägde bara 1,8 kg, men var trots det inte särskilt svag. Hon var den då minsta nyfödda som vårdats på vanlig BB-avdelning, berättar Helena.
Tvilling nummer två, Theresia, lät vänta på sig. Efter några timmar gick dock hennes hjärtljud ned och fick därför hjälpas till världen genom ett akut kejsarsnitt. Ett kilo tyngre var hon och sex cm längre än sin några timmar äldre syster.
- Eftersom jag var snittad och vi hade två små barn att ta hand om, fick Fredrik fullt upp med en gång. Tvillingföräldrar tvingas mer än andra att dela naturligt lika på föräldraskapet. Det är positivt för oss båda, tror jag.
Perspektiv på tillvaron
I dag är tvillingarna nästan tre år och Helena och Fredrik har börjat få perspektiv på sitt tvillingfamiljeliv. Flickorna började på dagis när de var 18 månader och kombinationen jobb - familj, fungerar nu riktigt bra. Tuffast var det i början.
- Visst kan det fortfarande vara jobbigt ibland men under det första året var det extremt intensivt. Vi ammade och gav tillägg var tredje timma dygnet runt - till respektive barn.
Det praktiska, som städning och matlagning, fick vi ofta hjälp med av familj och vänner. Alla som frågade bad vi hjälpa till att laga färdiga middagar för två att frysa in. Det var guld värt, säger Helena men poängterar:
- Även när det var som intensivast, var det framför roligt. Vi får hela tiden så mycket tillbaka. Två härliga barn med olika personligheter som betyder så mycket för varandra.
Tvillingar tvingar en att helt fokusera på dem. Det är oöverträffat. Genom öppna förskolan fick vi också kontakt med andra tvillingfamiljer i området. Vi träffas fortfarande regelbundet och har stor glädje av varandra.
Lika men olika
Carolina och Theresia är tvåäggstvillingar. Det är familjen säkra på efter alla kontroller som gjordes före förlossningen. Trots att Carolina fortfarande väger ett kilo mindre, är de ändå ganska lika utseendemässigt. För utomstående kan det vara ganska svårt att se skillnad på dem.
- Det är viktigt att behandla dem som individer och se till att de får ha sina egna kompisar. Annars finns risken att en av dem dominerar den andra.
Vi försöker dela på dem genom att till exempel ta med ett av barnen och handla, eller låta ett barn i taget sova över hos mormor och morfar. Namnsdagar firar vi båda föräldrarna med jubilaren och fixar barnvakt för den andra.
Författare
Eva Gärdsmo Pettersson, journalist