Det finns inga fosterdiagnostiska undersökningar som kan ge hundraprocentig garanti för att ett barn kommer att vara helt friskt vid födelsen. Men det finns metoder som kan visa på sannolikheten för vissa typer av problem, såsom ultraljud och blodanalys som ingår i det s k KUB-testet.
Ultraljud
Vid ultraljudet får den gravida kvinnan reda på ungefär när barnet kommer att födas, ifall hon väntar tvillingar och om allt ser bra ut inne i livmodern.
Det är en smärtfri, enkel och ofarlig metod, där man får en bild av fostret eller barnet utan att behöva sticka genom huden vid undersökningen.
Alla gravida svenska kvinnor erbjuds idag ett ultraljud i v 16-20, och 99 av 100 tackar ja.
Vid undersökningen får den gravida kvinnan alltså veta ifall det finns ett, två eller tre barn i magen. Att ”se” sitt barn för första gången kan vara en omvälvande upplevelse, och många inser först nu att det verkligen ”finns någon därinne”.
Genom att mäta fostrets olika kroppsdelar kan den specialiserade barnmorskan datera graviditeten och räkna fram en ungefärlig dag för förlossning. Man mäter på lite olika sätt beroende på vilken vecka mamman är i:
Fram till graviditetsvecka 12 mäter man sitthöjden från hjässa till stjärt.
Från graviditetsvecka 13 mäter man huvudets bredd och lårbenets längd.
Många missbildningar hos foster kan ses på ultraljudsbilderna, men inte alla.
Ytterligare en sak man kan kontrollera med hjälp av ultraljudet är hur moderkakan ligger placerad.
Ibland görs flera återkommande ultraljudsundersökningar för att kontrollera barnets tillväxt.
Vid blödningar längre fram i graviditeten kan ultraljudet ge svar på om fostret är vid liv, eller om det är fråga om missfall.
Fostervattenprov och moderkaksprov
Fostervattenprov och moderkaksprov är s k invasiva prover. De görs genom att man sticker en nål in i livmodern (via magen) och suger ut lite vatten, alternativt vävnad från moderkakan. Ingreppet görs under ultraljudskontroll, det kan upplevas som obehagligt men är i regel inte smärtsamt.
Från proverna görs tester som kan visa på kromosomavvikelser, t ex Downs syndrom.
Både fostervatten och moderkaksprover används dessutom då det finns en ökad risk för ärftlig sjukdom.
Den vanligaste typen av analyser tar några dagar att göra, och provsvaret kommer vanligtvis med posten.
Moderkaksprov görs tidigast efter graviditetsvecka 11, fostervattensprov tidigast efter graviditetsvecka 14.
Provtagningen innebär en risk för missfall som beräknas ligga på mellan en halv och en procent. Missfallet kan komma strax efter provet eller flera veckor senare. På grund av missfallsrisken bör man ha ett tydligt skäl till att göra provtagningen.
NUPP och KUB
Vid ett tidigt ultraljud, i graviditetsvecka 12-14, kan man göra en mätning av NackUPPklarningen (NUPP) hos fostret. Gör man dessutom en blodanalys några dagar innan NUPP-ultraljudet får man ännu säkrare svar. Tillsammans kallas metoden för KUB (eller CUB på engelska), vilket står för Kombinerat Ultraljud och Biokemi.
Genom att kombinera resultaten från KUB-testerna med andra riskfaktorer kan man uppskatta hur troligt det är att barnet har en kromosomavvikelse, t ex Downs syndrom. Den riskfaktor som väger tyngst är den blivande mammans ålder, men även hennes vikt och rökvanor tas med i den sammantagna sannolikhetsbedömningen.
Allt fler väljer KUB
Många som genomgår KUB-undersökning är kvinnor över 35 år som erbjudits ett fostervattenprov, men som är oroliga för den ökade missfallrisken efter ett sådant prov.
Ifall sannolikheten för kromosomavvikelse visar sig vara hög kan dessa kvinnor sedan välja att gå vidare med fostervattenprov.
Alla kvinnor erbjuds alltså inte automatiskt att genomgå KUB, men i vissa delar av landet har testet blivit mycket vanligt - även bland yngre kvinnor som känner sig oroliga.
Man bör dock hålla i minnet att inte heller KUB ger några garantier för att barnet är friskt, bara en sannolikhet för om det finns avvikelser eller ej.
Andra prov som tas för att kontrollera barnet
Ett blodprov från den blivande mamman kan tas för att se om där finns antikroppar mot blodgrupper andra än kvinnans egen. Sådana antikroppar kan finnas om kvinnan fått en blodtransfusion med annan blodgrupp, eller om hon tidigare väntat ett barn med en annan blodgrupp. (På mödravårdscentralens blodgrupperingskort står det att antikroppsscreeningen är negativ om det inte funnits sådana antikroppar i provet.)
Både i mammans blod och i fostervattnet kan man dessutom analysera nivån på antikroppar mot olika virussjukdomar.
Text: Åsa Fagerström, medicinjournalist
Publicerad sept 2011