Laktosintolerans betyder att man får magbesvär av laktos, som även kallas mjölksocker. Laktos är mjölkens viktigaste kolhydrat - det finns ungefär 70 g per liter i modersmjölk medan det finns ungefär 50 g per liter i komjölk.
Laktos bryts ner av laktas, ett enzym, som finns i cellerna i tunntarmens slemhinna, så att det kan tas upp i blodet. När det inte finns tillräckligt med laktas blir mjölksockret kvar i tarmen och bryts ner av tarmfloran till mjölksyra och gaser.
Laktosintolerans är således ingen allergi. Om barnet är allergiskt mot komjölk är det mjölkproteinerna som framkallar allergiska symtom. Det kan Du läsa mer om i kapitlet om mjölkallergi.
Symtom
Symtomen vid laktosintolerans brukar komma någon timme efter intag av mjölk eller laktoshaltiga produkter. Besvären består av lösa, sura avföringar, gaser och magsmärtor.
Symtomen kan vara alltifrån lindriga till explosionsartade beroende på olika individuell känslighet och hur mycket laktos barnet fått i sig.
Vissa barn tål inte ens små mängder mjölk medan andra kan dricka ett, men inte två, glas mjölk utan att få symtom.
Hur vanligt är laktosintolerans?
Det finns två former, en förvärvad och en ärftlig permanent form. Den första formen kan förekomma redan hos späda barn medan den ärftliga formen uppträder i skolålder eller senare.
Förvärvad laktosintolerans beror på skador i tarmslemhinnan och uppträder i anslutning till andra sjukdomar t.ex. kraftiga mag-tarminfektioner. En annan orsak kan vara obehandlad celiaki (glutenintolerans). Den förvärvade formen är därför övergående när tarmslemhinnan läker och barnet får rätt kost.
Den ärftliga formen av laktosintolerans är så vanlig på jorden att den inte kan betraktas som en sjukdom utan som ett normalt tillstånd. Laktosintolerans är mycket vanlig i stora delar av Asien, Afrika, Latinamerika och runt Medelhavet.
I Sverige är det bara några få procent i den vuxna befolkningen som inte tål laktos. Hos invandrare och adoptivbarn är laktosintolerans däremot inte så ovanligt. Den ärftliga laktosintoleransen är således ett livslångt tillstånd, som individen får anpassa sig till.
Hur ställs diagnosen?
Om man misstänker att barnet har laktosintolerans kan man gå igenom barnets kost och eventuella samband mellan symtom och mjölk och olika mjölkprodukter. Det finns några olika tester för att fastställa om det rör sig om laktosintolerans.
Det vanligaste kallas för laktosbelastning. Då ger man en bestämd mängd laktos till barnet och sedan följer man med blodprover hur blodsockret stiger under ett par timmar. Stiger inte blodsockret som förväntat talar det för laktosintolerans
"Låglaktos" räcker ofta
En helt laktosfri kost kan vara svår att hålla, men ofta räcker det med en laktosreducerad, dvs en kost som kan innehålla mjölkprodukter med mindre mängder laktos.
Det är också lättare idag än tidigare då det finns både laktosfri och laktosfattig mjölk och en del andra laktosfattiga produkter i handeln. Hårdost, som är en viktig kalkkälla tål de allra flesta. Yoghurt eller fil tolereras bättre än motsvarande mängd ren mjölk.
Det finns också medicin, dvs laktasenzym i tabletter eller lösning, att köpa på apotek. Det kan vara ett alternativ att ta till i vissa situationer - t ex på resor och kalas.
Granskad i feb 2008