Löss - huvudlöss

Huvudlöss (pediculosis capitis på latin) skall misstänkas vid nytillkommen klåda i hårbotten. Ett lusangrepp kan ibland misstas för eksem som också kan sitta i hårbotten och ge klåda.

Att barn har huvudlöss är relativt vanligt. Det kommer och går i "epidemier", vissa år tycks det vara mer löss än andra år.

Det finns tecken på att dessa epidemier blir alltmer svårbehandlade och kanske har lössens motståndskraft (resistens) mot lusmedel ökat på senare tid, men detta vet man inte säkert.

Barn i förskolor och skolor drabbas ofta och kan sedan snabbt sprida löss till andra familjemedlemmar. Löss sprids via direktkontakt och via kammar, mössor, mm.

Diagnostik:  

Lössen kan ses med blotta ögat, de är 2-3 mm långa. Efter en tid lägger lössen ägg vid hårrötterna. Enklast upptäcks löss genom att håret kammas igenom med en luskam över till exempel ett bord. Äggen kan då ses som små vita upphöjningar på hårstråna, s k gnetter. Luskammar finns att köpa på Apoteket.

Behandling:  

Huvudlöss kan behandlas enbart med mycket noggrann och upprepad kamning. Men i de flesta fall bör detta kombineras med receptfri lösning från Apoteket. Prioderm® är förstahandsmedel, men även Tenutex® och Nix® fungerar.

Använd luskam för att titta efter löss och gnetter och för att kontrollera behandlingsresultatet på alla familjemedlemmar, men behandla endast med lösningar om det verkligen finns löss.

Det är lättast att kamma vått hår, gärna med balsam i om det är långt, då går det lättare. Det finns också flera nya naturpreparat (liniment innehållande kokosolja, ylang ylangolja, mm) mot löss som fungerar.

Det viktigaste med all behandling av löss är att den sker exakt som det föreskrivs - även om det är besvärligt och luktar, kladdar etc. Annars ökar risken för att lössen överlever, och på sikt ökar också risken för resistenta lusstammar!
 
Granskad i december 2007