Vissa svampinfektioner som är ganska vanliga hos vuxna (fotsvamp, nagelsvamp) är ovanliga hos barn, medan det är tvärtom med vissa andra infektioner (svamp i munnen, ringorm, svampinfektioner i hårbotten).
Det är inte ovanligt att man i odlingar från hud eller munslemhinna kan hitta svamp, men det betyder inte att denna ger symtom och behöver behandlas.
Hos nyfödda barn, med sitt outvecklade immunförsvar, med tunn hud och en del ”fuktgömmor” i hudvecken, kan jästsvampar (candida) få grepp och ge röda, vätskande utslag som behöver behandlas. I stjärten runt könsorganen under blöjan trivs svampen också ofta förträffligt.
De lite större barnen kan drabbas av s k ringorm, eller svamp i hårbotten. Dessa infektioner beror på andra svampar, s k dermatofyter.
Barn kan alltså få olika former av svampinfektioner, vissa av dem kan lätt förväxlas med eksem eller utslag
Torsk
Torsk är en benämning på vanligt förekommande jästsvampinfektion (s k candida) i munhålan.
Svampinfektionen ser ut som en gulvit beläggning, framför allt på kindernas insida, som inte går att skrapa bort (till skillnad från mjölkrester).
Svampinfektionen går oftast över utan behandling, men kan i vissa fall behöva behandlas.
Ringorm (tinea corporis)
Ringorm orsakas av s k trådsvampar (dermatofyter), och har fått sitt namn efter de ringformade rodnande fläckar som en svampinfektion på huden ofta ger upphov till. Infektionen kan sitta på olika delar av kroppen.
Den vanligaste orsaken till ringorm är svampar som sprids från pälsbärande djur, s k zoofila dermatofyter. Ofta visar sig ringorm vara eksem , varför felbehandlingar är vanliga.
Fotsvamp (tinea pedis)
Svampinfektion på fötterna är ovanligt hos barn, men kan förekomma hos barn som konstant använder täta skor. Vid svampinfektion uppstår små vätskande blåsor och uppluckrad hud på fotens sidor och mellan tårna.
"Vinterfötter"
S k "vinterfötter" feldiagnostiseras ofta som fotsvamp. Till skillnad från fotsvamp är vinterfötter vanligt hos förskolebarn. "Vinterfötter" är en form av eksem och ska behandlas som sådant.
Diagnostik vid svamp:
Misstänker man svampinfektion skall man kontakta BVC eller sin husläkare. Vissa svampinfektioner, t ex torsk i munnen, är lätta att känna igen och kräver ingen ytterligare diagnostik.
I andra fall, t ex misstankar om svamp i hårbotten eller ringorm, krävs det ofta påvisning av svamptrådar (s k mycel) i mikroskopet, eller odling. Då tar man först ett skrapprov från området. Det brukar inte göra ont.
Behandling:
Bästa sättet att förebygga svampinfektion hos spädbarn är att lufta hudens många veck och "fuktgömmor" ofta. Hjälper inte det kan svampen ofta behandlas med en kräm eller salva som innehåller svampmedel.
Mot muntorsk kan man prova att badda svampbeläggningen med avslaget vichyvatten till att börja med. Fungerar inte detta kan du kontakta din BVC för råd.
Där provar de ofta med att badda svampbeläggningen med t ex gentianaviolett. Hjälper inte heller detta, kan man behöva ge ett receptbelagt svampmedel.
Ringorm, fotsvamp och andra dermatofyter behandlas ibland med svampsalva, men ganska ofta krävs svampmedicin i tablettform. Kontakta din BVC eller vårdcentral för råd.
Granskad december 2007