Barndiabetes

Start

Diabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn och ungdomar i Sverige.

 

Förekomsten av barndiabetes (typ 1) i Sverige är hög i jämförelse med andra länder. Ungefär 700 barn insjuknar varje år i diabetes typ 1. Det är främst barn i skolålder och tidigt i puberteten som drabbas. Det har skett en kontinuerlig ökning sedan sjuttiotalet även för små barn. Det finns dock tecken till att ökningen har avtagit.

 

Vad är diabetes?

Förr kallades sjukdomen sockersjuka men diabetes orsakas inte av socker. Däremot måste diabetikern vara försiktig med socker i kosten. Sjukdomen beror antingen på brist på hormonet insulin (typ 1) eller nedsatt känslighet hos kroppens celler för hormonet (typ 2).

Det är typ 1, som drabbar barn och unga, medan typ 2 dominerar bland vuxna. Insulin, som bildas i små cellöar i bukspottkörteln har en central roll i kroppens energibalans. Vid diabetes kan kroppens celler inte tillgodogöra sig glukos. Glukos är en sockerart och en mycket viktig energikälla för kroppens celler.

Om cellerna inte kan tillgodogöra sig glukos börjar de bryta ner sina förråd av kolhydrater och fetter. När insulinproduktionen går ner mot 10% av den normala börjar symtomen uppträda. Den höga blodglukoskoncentrationen gör att glukos i överskott rinner över i njurarna och drar med sig vatten. Det här är förklaringen till de stora urinmängderna, som leder till uttorkning och ökad törst vid obehandlad diabetes.

 

Orsaker till diabetes

Forskningen har ännu inte löst gåtan om orsaken till diabetes. Man ärver inte diabetes men en ärftlig disposition finns på så sätt att vissa individer har lättare att få diabetes om en eller flera miljöfaktorer spelar in. Det kan då till exempel röra sig om infektioner eller faktorer i barnens kost.

Det är det egna immunsystemet, som angriper cellöarna i bukspottkörteln och förstör dessa. Varför den här processen startar vet man alltså ännu inte, men en infektion kan vara en utlösande faktor.

 

Symtom 

De första symtomen vid diabetes är som tidigare nämnts ökade urinmängder och ökad törst. Andra symtom är tilltagande trötthet, kraftlöshet, hunger och avmagring. Barnet blir småningom även illamående, kräks och klagar över buksmärtor som kan likna blindtarmsinflammation.

Om inte barnet kommer till behandling kan tillståndet snabbt förvärras och s.k. diabeteskoma utvecklas. Utvecklingen av sjukdomssymtomen kan gå på dagar till veckor hos små barn och ta månader hos tonåringar. Ett barn som tidigare varit friskt, som visar ökad törst med stora urinmängder skall alltid undersökas med avseende på diabetes. Det kan t.ex. gälla ett barn som tidigare varit torrt och börjar kissa på sig nattetid.

En tonåring som börjar visa kraftlöshet och avmagring skall också undersökas med tanke på diabetes även om symtomen kan likna anorexi. Det är viktigt att diagnosen ställs så tidigt som möjligt så att barnet inte hinner få allvarliga symtom och utveckla diabeteskoma.

Diagnos och behandling 

Diagnosen diabetes kan ställas på en vårdcentral med urinprov och blodglukosbestämning. Om proverna talar för diabetes skall barnet omgående till sjukhus där fortsatt utredning och behandling sker inom specialistvården. I diabetesteamet finns bl.a. läkare, sjuksköterska, dietist och kurator.

Diabetes hos barn behandlas alltid med insulin i injektioner samt reglerad kost och fysisk aktivitet. Det vanligaste är att barnet behandlas med insulin i injektion – tre doser eller fler per dag. Insulinpump används av ungefär tio procent och då av äldre barn. Nya insuliner och metoder för blodglykosmätning har gjort det lättare att nå jämna blodglykosnivåer för att undvika akuta problem och komplikationer på längre sikt.

Höga blodglykosnivåer är skadligt för bl.a. blodkärl, nerver, ögon och njurar. Men kosten, matvanorna och barnets fysiska aktivitet är också av avgörande betydelse. '
Barn med diabetes skall leva ett så "normalt" liv som möjligt. När ett barn får diabetes innebär det en stor omställning för barnet men också för hela familjen.

 

Uppdaterad maj 2011

 

 

Faktagranskad av:  
Gudmund Stintzing, barnläkare

Läs mer:
Våra experter