ADHD hos flickor

Många flickor med ADHD har aldrig fått någon diagnos. Eftersom flickor inte så ofta har ett utagerande beteende som pojkar upptäcks de inte i samma utsträckning. Inte heller i forskningen ägnas flickorna särskilt stort intresse.

- Vad vi idag vet om flickor och AD/HD är det ingen större skillnad på pojkars och flickors symtom. Skillnaden ligger i att flickorna sällan visar symtomen utanför hemmet.

Föräldrarna har det ofta väldigt jobbigt hemma med flickorna, medan de i skolan och i andra sammanhang inte gör särskilt mycket väsen av sig.

Undantag är en liten grupp flickor med AD/HD, som är lika utagerande som pojkar med samma diagnos.

Det säger Svenny Kopp, som är överläkare och verksam vid Barnneuropsykiatriska enheten på Sahlgrenska sjukhuset. I fem år har hon studerat flickor i åldern 3-18 år med neuropsykiatriska svårigheter (autismspektrumstörningar, AD/HD, DAMP, Tourettes syndrom).

Ofta har föräldrarna sökt hjälp tidigt men utomstående har ofta svårt att förstå problematiken eftersom de här flickorna inte utagerar på det sätt som pojkar med AD/HD vanligtvis gör.

Svårt reglera aktivitet och impulser  

AD/HD är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som karaktäriseras av problem med att reglera sin uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser, inlärning och minne. Det får konsekvenser på skolresultat och i samspelet med andra människor.

- I fjärde och femte klass är många av flickorna medvetna om sina svårigheter. Men förstår dem inte och de antar olika strategier för att det inte ska märkas, säger Svenny Kopp.

Allteftersom kraven ökar i skolan får barn med AD/HD, även om de är normalbegåvade, svårt att hänga med. I högstadiet börjar många flickor att skolka. Svenny Kopps forskning visar att hälften av skolflickorna, som deltog i studien inte blev godkända i basämnena, svenska, engelska och matematik.

En del har börjat sin sociala väg utför, hamnar i fel gäng och riskerar att hamna i alkohol- och drogmissbruk.

Vad görs det då för att hjälpa de här flickorna? De som har turen att bli uppmärksammade, bli utredda, få en diagnos som kan leda till en förbättrad skolsituation och förståelse från omgivningen, har goda utsikter att bli hjälpta att bryta den onda cirkeln.

- En del av flickorna har fått medicinering med centralstimulantia. De skulle inte ha klarat sig särskilt bra utan den medicineringen. Nu har många av dem vi undersökt klarat av skolan och en del till och med tagit studenten.

Flickor underdiagnostiserade  

Ärftligheten för AD/HD är hög, mellan 70 och 80 procent. Även andra faktorer tros spela in. Barn som föds väldigt mycket för tidigt och väger under ett kilo har en högre risk att utveckla AD/HD-symptom. Även intag av alkohol och rökning under vissa perioder av graviditeten tros vara riskfaktorer.

Bland kliniker och forskare inom det barnneuropsykiatriska området är man ense om att flickor med AD/HD underdiagnostiseras. En av anledningarna till att det blivit så är att nästan all forskning gjorts på pojkar. Det har gjorts omkring 6 000 studier i världen på pojkar vilket ska jämföras med endast 50 för flickor.

Att det blivit en sådan slagsida i forskningen tror Svenny Kopp inte bara beror på att AD/HD är vanligare hos pojkar. Pojkarna märks också mest genom att hyperaktiviteten och impulskontrollsbristen, förstärker pojkbeteendet i större utsträckning än flickbeteendet.

Det är inte lätt att få fram en enhetlig siffra över förekomsten av AD/HD eftersom det har används olika kriterier för att ta fram dem. Men utifrån dagens kriterier på symtomen för AD/HD kan man säga att cirka 1-2 procent av flickorna och ungefär 4-5 procent av pojkarna har AD/HD.

För att kunna få en bättre kunskap om flickor med AD/HD anser Svenny Kopp att det är viktigt att specifikt studera flickor och deras symtom.



Text: Gisela Zeime

 
Granskad i november 2007