Ungefär fyra procent av alla barn i åldern 2 ½ - 7 år stammar. Hos flertalet, tre av fyra, försvinner stamningen innan barnet når skolåldern, men ungefär en fjärdedel fortsätter alltså att stamma i vuxen ålder.
I värsta fall utvecklas stamningen till ett funktionshinder med talrädsla och dåligt självförtroende.
Stamning är vanligast bland pojkar - bara ett av fem stammande barn är flicka.
Forskarna spekulerar kring huruvida detta beror på att pojkarnas nervsystem i regel är mindre utvecklat under just den period då barn lär sig prata.
Att staka sig är inte att stamma
Det är normalt för barn att staka sig. Vart tionde förskolebarn uppvisar någon form av språkstörning, lättare eller mer allvarlig.
I treårsåldern har många barn ett stort ordförråd, men en talmotorik som inte är så välutvecklad att de alltid klarar av att få fram vad de vill säga. Det är oftast helt normalt med upprepningar och omtagningar såsom …"vi var i stan och då… då…då så…" Detta räknas i regel inte som stamning. Inte heller när orden går sönder mer "mitt i", t ex bi-bi-bilen, behöver det handla om stamning.
Ett av de vanligaste sätten att stamma på är däremot när orden går sönder mellan första och andra ljudet; "b-b-bilen". Men det finns faktisk ingen knivskarp gräns mellan naturliga omtagningar och begynnande stamning. Vissa stammande barn verkar inte besväras nämnvärt av att ibland inte kunna få fram rätt ljud. Andra funderar mycket över sitt tal långt innan skolåldern.
Varningstecken
Det finns tre vanliga varningstecken vid barnstamning:
- barnet kämpar med orden
- barnet är besvärat, undviker kanske ord eller vissa situationer
- föräldrarna är oroliga
Orsaker till talsvårigheter
Olika typer av språkstörningar, brukar delas upp i problem med att uppfatta och förstå information (impressiv störning) eller problem med att göra sig förstådd (expressiv störning).
Stamning är en expressiv språkstörning. Vad denna beror på är inte fullt känt. Dock har dagens experter kunnat konstatera att stamning sällan utlöses av psykologiska faktorer, vilket man ofta hävdade förr. Det är inte ovanligt att flera i familjen stammar, eller har stammat: Vissa forskare anser ärftligheten vara så hög som 70 %.
För några år sedan publicerade en tysk forskargrupp fynd vid undersökning av vuxna stammare som tydde på att de hade små förändringar på ett särskilt ställe i höger hjärnhalva. Det återstår dock mycket innan vi vet vad exakt det beror på.
Tidig diagnos och stöd är viktigt
Eftersom stamning oftast går över av sig självt har många föräldrar till stammande barn uppmanats att inte låtsas om barnets problem. Men faktum är att prognosen är avsevärt bättre med en tidig diagnos, främst därför att föräldrarna då får stöd, och tips om hur de kan hjälpa sitt barn.
Oroliga föräldrar är den enskilda faktor som anses vara allra mest negativ för stamningens utveckling. Barnet ser även den oro som de vuxna försöker dölja, vilket förvärrar talsvårigheterna.
Börjar ditt barn stamma - sök logoped eller talpedagog. Ibland krävs remiss från läkare, och väntetiden kan vara lång. Ring BVC, skolhälsovården eller talvårdsavdelningen på närmaste sjukhus för att höra vad som gäller. Ju förr ni får hjälp, desto större chans är ditt barn slipper stamma när han eller hon blir äldre.
Visst går talsvårigheter över "av sig självt" i tre fall av fyra, men barnet kan i sämsta fall också hamna i en ond cirkel med en förlamande talrädsla, skamkänslor och dåligt självförtroende. Den så kallade inre, dolda stamningen, bör i möjligaste mån förebyggas.
Avdramatisera är A och O
Ett barn som tycker att det är genant och plågsamt att stamma, som möts av besvärade uttryck i ansiktena hos bekymrade föräldrar och lärare när bokstäverna inte kommer ut som de ska, kan utveckla en talrädsla.
Som förälder finns det en hel del man kan göra för att förbättra chanserna till normal talförmåga. Forskning tyder på att prognosen förbättras väsentligt med rätt bemötande i en "talvänlig" miljö. Det gäller också på skoltid - prata med ditt barns lärare och skolans talpedagog om hur de kan hjälpa barnet.
Viktigt att veta är att barnstamningen kan vara nyckfull; dels varierar problemen ofta från situation till situation, dels brukar bra och dåliga perioder avlösa varandra.
Behandlingsterapier
Det finns speciella behandlingprogram för stamning, stamningsterapier. Här arbetar man med att bli kvitt eventuell talrädsla, samt med taltekniker som kan mjuka upp talet och hjälpa den stammande att ta sig ur blockeringar.
En modern stamningsterapi är Lidcombe-programmet, som visat på goda resultat i behandlingen av barnstamning. Läs mer: Lidcombeprogrammet mot barnstamning
Vad kan föräldrarna göra?
- Sök logoped så fort som ni är oroliga över att ert barn stammar. Det finns hjälp att få.
- Prata öppet om stamningen, ungefär på samma sätt som ni skulle prata om en allergi hos barnet. Att helt undvika ämnet gör i allmänhet problemen värre.
- Jobba med att lägga bort din egen ångest för barnets stamning. Fokusera medvetet på andra egenskaper hos honom eller henne.
- Låt alltid barnet tala färdigt, försök att inte fylla i ord när det hakar upp sig.
- Pratar ni väldigt fort hemma? Använder ni ofta svåra ord? Finns det syskon som pratar hela tiden med i bilden? Försök att dra ner taltempot och ge det stammande barnet utrymme att komma till tals.
- Undvik goda råd i stil med "ta det lugnt nu bara…" när barnet fastnar på ett ord. Det skapar ofta bara mera stress.
- Det finns föreningar för personer som stammar. Låt gärna ditt barn få träffa andra som har talsvårigheter - men vågar prata ändå.
Granskad i juni 2005